Calle Tränar .. Duktig  tjej..

Måste bara säga att jag är så nöjd med Strömsholm det är
värt att åka 3 timmar fram och tillbaka 1 gång i veckan för att få det bästa..
Tyvärr sätter jag inte min fot på Stockholms största veterinärklinik som ligger
10 minuter ifrån oss annars hade man kanske gått där ifrån början...

Då var det dags för besök nr 4 på Strömsholm rehab nr 2..
Det fortsätter att se bra ut för att vara ”ny” opererat. Hon saknar ju en del
muskler som vi nu sakta men säkert bygger upp..

I helgen ska hon till och med få gå i skogen för första
gånge men bara på plana ytor, Så vi ska försöka lägga ett spår på 100 meter
rakt fram om jag hittar en bra skog som är jämn och fin..

Inte alls 1500 meter som hon brukar gå men det är alltid en
början.. Vi fortsätter våran rehab här hemma allt från rätt motion mat
mediciner mm ett jäkla pyssel men vad gör man inte..

Det är fortfarande jätte svårt att få henne nöjd =(

 Nu åker vi runt på
gårdar och tittar på djur bara för att hon ska få lite stimulans..

 Att titta på kaniner
ankor och höns kan man göra länge =)

Däremot är dom större djuren inte lika kul man kan lukta på
dom men inte mer än så =)

Hästar kor och Grisar går vi helst inte nära alls…( allt
enligt Callisto)

Tyvärr kommer det inte bli någon Finlands resa för oss i år
då Callisto inte får träna ordentligt på flera månader.. Meningen var att vi
skulle åka i oktober tillsammans med våra tre spårkompisar =( Det känns skit
tråkigt att vi inte kan åka med men huvudsaken är att Callisto blir bra.. Så vi
får ta upp våran träning nästa vår..

Som om det inte räckte med en sjukhund så har även Xena
blivit ordentligt halt på ett framben =( Så på måndag ska hon in till sin
veterinär på undersökning och eventuell röntgen. känns inte så jätte kul just
nu med dålig hundar.. Tur att jag har min Gurka som är frisk och kry han var
dock väldigt seg i går så jag tänkte ja varför inte tre sjuka hundar.. Men idag
är han som vanligt =)

Eftersom Gurkan är den ända som får hänga med på äventyr nu
så ska han få en hel del egen tid med mig.. I helgen ska han få träna vatten
för första gången.. han är också anmäld till två utställningar fram över..

Viktigt att katten är ren innan vi sover

Allt för denna gången..

kram

Callisto väntar på att få börja träna..  

Idag styrde jag bilen mot Strömsholm för tredje gången på
den här semestern och 5 nya tider är bokade under hösten. Den dagen någon säger
att jag inte gör allt för mina hundar vet jag inte om jag ska skratta eller
gråta.

Idag var det dags för första Rehabbesöket, Callisto ville
till en början inte alls vara med på noterna och försökte hitta alla utgångar
som fanns och försökte även använda fönstret för att se om det gick att gå ut
där. När vi kom in på rehab avdelningen var hon till en början väldigt misstänksam
mot Ann som skulle ta hand om oss. Men det gick över lika fort då Callisto
förstod att jag och även min mamma som var med inte skulle lämna henne den här
gången. Då blev det puss kalas med Ann innan hon börja känna och klämma på
Callistos ben/knä.

Det var riktigt härliga ord som vi fick höra =)

Callistos knä såg och kändes över förväntan med tanke på att
det bara är 10 dagar sedan operationen. Dom brukar tydligen kunna ha en svullnad
eller irritation kvar efter tio dagar men det hade hon inte =) Vi fick även
höra hur fin hon var i kroppen och tack vare att hon är så välmusklad har knäat
antagligen läkt bättre.. Det syntes och kändes att hon har förlorat muskler i
vänsterbakben men inte så mycket som dom brukar. Hon gick även fint fast hon
gärna lägger den största tyngden på det friska benet. Så med andra ord känns det hoppfullt =)

Idag fick hon gå på deras water treadmill band. Helt enkelt
ett löpband som fylls med vatten.

Callisto klev in i buren som om aldrig hade gjort något
annat =) Det var Riktigt häftig att se när hon tränade. Hur hon fick ta ut
stegen ordentligt för att komma framåt. Även här såg hennes rörelser bra ut =)

Nu väntar ytterligare 4 veckor med strikta koppelpromenader
och hon får bara gå på vissa underlag och promenaderna får max vara 15 min. Så
på en dag får hon gå ca 45 minuter.

Samt Inga onödiga belastningar på knäet som att hoppa upp och ner från
saker.  Medicineringen fortsätter vi också med.

Måste erkänna att det är riktigt svårt att få henne nöjd,
hon är ju en hund som är van att springa lös i skogen flera timmar i veckan.
samt leka med mina andra hundar och träna viltspår. Nu blir det inget sånt på
minst8 veckor.. Men huvudsaken är att hon blir bättre =)

Det var allt för denna gången..

Kram  

En trött tjej efter op ..

Tack alla för eran omtanke   

oj det var mycket information som jag fick av veterinären
idag,, efter 11 timmar i Strömsholm är man rätt slut i huvudet..

Men jag ska försöka förklara så gott jag kan.. (och förstår)

Callisto har fått en tillväxt rubbning i knät, något som hon har haft sen hon
var valp men det har inte visat sig förens nu, tackvare de har det bildas atros
i knät, och brutit ner nästan allt brosk i knät som i sin tur ligger och gnider
mot korsbandet.. Korsbandet har gått av tillviss del men är inte helt av. Så nu
har dom varit inne i knät och tagit bort dött brosk, och gjort massa saker för
att försöka återbilda broskt iknät och för att förhindra att hela korsbandet
ska gå av.

Så nu håller vi tummarna för att inte korsbandet ska gå av.

Så nu börjar hennes rehab i 14 dagar får hon bara gå ut i
koppel på tomen 5-10 min, hon får absolut inte göra några hastiga rörelser.

om två veckor ska vi tillbaka till Strömsholm då  ska dom ta stygnen och sätta upp ett rehab program för henne..

Med rätt träning kommer hon bli som vanlig igen =) Men det
kommer ta tid..

Det var Kul att höra från veterinären att hon är välmusklad
som i sin tur gör att läkningen går fortare. Tack <3

Gurkan Hänger med sina tjejer i skogen.

Mycket viltspår har det blivit den senaste tiden. Men roligt
är det, dock kan jag inte påstå att det är kul att lägga 5 spår men desto
roligare att se dom duktiga hundarna gå dom.

Callisto fortsätter att spåra helt underbart, trots dom ”nya”
finskaspåren,,det är så skönt att bara gå efter och se henne jobba =)

Men nu har vi stött på svårigheter i dom Finska spåren,
sittmarkering.

Callisto är sedan 3 år van vid att markera klöven genom att
lukta extra på den plocka upp den. I dom finskaspåren får hon absolut inte röra
den då blir det direkt en nolla.

Så nu har vi mycket att jobba på. Spår som är över 1000m
långa med alla svårigheter och sittmarkeringar. Men det är kul =)

och det är det här jag gillar med viltspår, man lär sig nya
saker hela tiden och man kan alltid utmana sina hundar med nya svårare och
roligare spår =)

Har precis pratat med Ica och beställt 3 liter blod för
nästa helg är det 7 hundar som ska ut och spåra. Den här helgen blev den första
på länge där det inte blev någo spår alls..

Men i torsdags var vi och tränade
viltspår hos Jessica. Det är jag med Callisto Lotta med sin Field Spaniel

Mats med sin Tollare och Carina med sin bayerska viltspårshund,

Ett helt underbart skönt gäng att träna ihop med och sen så har vi ju fröken Jessica   Det blir många härliga skratt varje gång vi ses.

Jessica tränar sittmarkering i sluteta av spåret med en Callisto som undrar va faaan Jessica ska dit och göra och varför måste jag sitta?

Men snäll som Älgen är så satte hon sig fint ner..

*_*_*_*_*_*_*_*_*_*_*_*_*_*_*_*_

Xena och Gurkan mår rätt bra men Xena har ju problem med sin
sjukdom till och från men efter hennes operation då dom opererade bort en tumör
på henne i tarmen mår hon mycket bättre hon har verkligen fått tillbaka
livslusten. Hon måste ha haft riktigt ont av tumören, flera gånger rann det
massa blod ur henne från tarmen..

Men nu är den borta och kan inte orsaka några problem =)

 Gurkan är nu 8 år och det märks på honom 2 timmar i skogen
orkar han men tröttare blir han men annars är han lika pigg och glad som
alltid, underbara hund

 vi kom precis in från en 2 timmars runda i den jobbiga
klibbiga åskvärmen så nu ligger alla tre ute och sover =) och ja ska faktiskt
också ta och vila lite.

Så här vackra är vi ofta

Ha det bra Kram

TRÄNINGS GÄNGET  (nästan alla är me)

Den 24 april anordnade
jag en blodspårs em/kväll. Som alltid hade jag kära Anki som hjälpte till att
syra upp dagen.

Det kom 16 härliga
människor och 15 härliga hundar.

Det blev många timmar i skogen för mig den helgen. På lördag kväll la jag 4 spår. Tre öppenklass spår och ett finskt.

Det blev en härlig
dag med många härliga skratt och många duktiga hundar. Det roligaste var att
alla hundar gick sina spår riktigt bra. Vi hade två små valpar som fick prova
på att spåra en leonberger som aldrig hade spårat tidigare och hon gick sina
spår jätte bra =)

Stolt Jamie

Jenny och Jamie gick
sitt längsta och svåraste spår och Jamie spårade som om hon aldrig hade gjort
något annat =)

Trolla tax som jag tränar gick sitt svåraste spår och även hon spårade perfekt =)

  Vilken underbar hund.. Jag är kär...

Callisto fick gå ut som sista hund efter att ha väntat i ca 6timmar.

Eftersom det här var
hennes svåraste och längsta finskaspår var jag lite tveksam på hur det skulle
gå. Det hade ju varit en lång dag lång väntan och massa hundar.

Det började inte speciellt
bra då jag till en början inte hittade spårstarten, efter en stund hittade jag
äntligen starten och Callisto fick äntligen börja jobba..

Det hade varit en
varm dag (helg) och trots att kl redan var över 19 var det 18 grader varmt.

Men hon klarade
spåret utan problem och hon markerade alla sårlegor förutom drn på sista sträckan. Jag var riktigt stolt och nöjd över hennes prestation.

Callisto sov som en stock den natten =) även jag..

Tack alla som kom och
gjorde dagen till en underbar träningsdag.

Den 8 maj är det dags för träning igen.

Den här gången tränar vi dock för tävling och prov.

Då det är 5 hundar som ska försöka sig på anlagsprovet

2 hundar som ska tävla öppenklass och en som ska till Finland så småningom.

Vi hoppas att alla
som är redo för prov/tävling kommer =)

Kram

  Tekla och Callisto  

  Min underbara Xena  

  Sköna gänget   

  Underbara   

GLAD PÅSK ALLA

KRAM

♥ KENZO ♥
Deboveras Just That Kind Of Man
2001-04-22- 2011-04-08 

De säger att det bara tar:
En minut att hitta en speciell vän.
En timme
att uppskatta dig.
En dag att älska dig,
men det tar ett helt liv att
glömma dig.
För alltid i våra hjärtan

Tack för allt du lärt
mig
Tack för att du var min bästa vän när jag behövde dig
Tack för att jag
fick ha dig ♥
Älskar dig

En av dom sista Pussarna   

When I think back
On these times
And the dreams
We left behind

I'll be glad 'cause
I was blessed to get
To have you in my life

Kära Kenzo har lämnat
oss efter nästan 10 år hemma hos Åsa Hemberg.

Vad denna hund har
betytt för mig är svårt att förklara. Han var ”min” första hund och tack vare
Åsa fick jag ha honom mycket under hans första år. Att bara plocka ut ett minne
med denna underbar hund är svårt för det finns så många.

Det var Kenzo som
öppnande hundvärlden för mig och tack vare honom lärde jag mig massor. Vi gick
många kurser tillsammans där vi lärde oss ännu mera. Min första officiella
utställning var med dig i köping, det glömmer jag aldrig. och utställningen hos
Jenny där vi lyckades få fåran första etta.

Dagen då vi hämtade
hem dig kommer alltid att finnas med mig, den glädjen och stolthet jag kände då
och många gånger därefter tack vare dig och tack vare Åsa som lät mig ha dig, De kommer alltid att finnas med mig.

Sen alla underbar
promenader som vi har tagit tillsammans.

 Alla gånger du lagt dit huvud i mitt knä och
tittat på mig och sagt med dina underbara ögon att allt kommer bli bra.

Tack för allt du har lärt mig tack för att jag fick ha dig i mitt liv.

Du kommer för alltid att finnas i mitt hjärta .

Tack Åsa för att jag
fick ha Kenzo i mitt liv.

Den 6/4 fick jag och Xena säga hej då till Kenzo. Det var fruktansvärt att behöva säga dom orden. Men jag pussade honom
länge och väl och viskade i hans öra.

Tack för allt, jag älskar
dig.

 Det var många tårar
som föll men ändå ett fint farväl, jag hade med en klöv och massa korv och
kyckling till honom. Vi träffades vid vattnet där hundarna fick bada och bara
njuta av varandra. Sen följde vi med Åsa hem där jag satt med Kenzo klappade
kramade och pussade och kammade honom för sista gången.

Tänk så många gånger
jag borstat och badat denna underbara hund. det kändes så rätt att få borta
honom en sista gång.

Tack kenzo för allt. Tack Åsa för att jag
fick ha Kenzo i mitt liv.

För Alltid Älskad och
Saknad.

Sov gott Underbara Kenzo.

Puss din Maria

Nu är det längesedan jag skrev här. Har
inte haft någon lust eller ork att skriva. Efter en jobbig sommar och vår så
tyckte jag att jag ändå stod rätt stadigt och kände mig ändå stark trots
separationen från T och att min moster lämnade oss i maj. Men sakta men säker
kom verkligheten krypande och jag började tycka att det mesta var jobbigt och
tråkigt. Jag drog mig undan från ställen där det kunde uppstå konflikter och
tjafs för jag var alldeles för skör för att orka med eventuella konflikter. För
minsta lilla fick mig att må dåligt. Så den senaste tiden har jag omgett mig av
människor som bara ger mig styrka. Det kanske är jätte fegt och löjligt men för
mig var det ett sätt att komma på fötter igen.

Det hjälpte inte att jag fick ett jobb där
jag inte alls trivdes, konstigt folk som inte alls borde få jobba med
människor. Som tur var jag inte själv med att se problemet ( tack Jenny för
allt stöd under mina 2 månader hos er) 
men det var ändå jobbigt att behöva gå dit i två månader innan min
uppsägningstid gick ut och jag ÄNTLIGEN fick börja på mitt nya jobb.

Och Äntligen har jag hamnat rätt, det känns
så rätt på alla sätt,

Jag går till jobbet varje dag med ett
leende och jag går hem med ett något tröttare leende men ändå med ett leende. Mina kollegor är helt underbara.

Nu till vad den här bloggen egentligen
handlar om MINA HUNDAR.

Xena fick för ca 4 månader sedan en väldigt
tråkig diagnos Spondylos. Samt Artros i höftlederna knälederna och förändringari knälederna. Spondylos är en sjukdom som inte behöver ge några speciella problem hos hunden, tyvärr är inte Xenas fall så, Hon har påtagliga smärtor mindre rörlighet och ett väldigt påverkat allmäntillstånd pga av hennes
sjukdom.

Xena äter i dag smärtstillande/antiinflammatorisk medicin + tillskott.

Har försökt att trappa ner på medicinen och har periodvis tagit bort den
då hon från början fick en ganska hög dos. Tyvärr funka de inte alls. En del
dagar har hon haft så ont att hon skriker när man rör henna. Så nu går hon på
en fast dos dagligen och man märker som tur var STOR skillnad på henne. Nu
skriker hon inte längre hon är gladare och rör sig på ett helt annat sätt.

Jag glömmer aldrig när veterinären kom tillbaka till oss efter röntgen,
han skakade på huvudet och sa att det inte alls såg bra ut. Han gav mig tydliga
direktiv om hur man lever med en hund som har den graden på sjukdomen som Xena har.

Tufft men det funkar.

Det sista han la till var – att jag som matte måste lära mig ha tålamod
när det gäller Xena. Lära mig att leva på ett lite annat sätt än vad vi gjort
tidigare. Tyvärr innehåller det livet lite mer FÅR INTE. Men huvudsaken är att
Xena mår bra och inte har ont. Jag har inte behövt ta bort något ut hennes liv
som hon inte klarar sig utan. I det här fallet är jag faktiskt fruktansvärt
glad att Xena inte jätte gärna leker med andra hundar , Då hon absolut inte får
göra det i dag. Tänk om man hade haft en hund som älskade att leka med andra
och levde för att få leka med andra hundar, vad ont det hade gjort i mitt
hjärta att ta bort det då..Xena får leka med mina andra hundar under kontrollerade former.

 Våren har äntligen börjar titta fram och
den här helgen gjorde Callisto spår debut =) hon gick som tåget på lördagen =)

Det är ett helt otroligt skönt gäng som går
kurs tillsammans alla lika galna och glada =) otroligt kul att se två helt nya
hundar spåra. Vi är 4 hundar i gruppen och det var ett kärt återseende när
Callisto fick träffa sin kompis  Cosmos.

Cosmos och Calle var ju i Norge ihop =)

På söndag var det dags för ännu ett kärt
återseende =) Anki Emelie + tre lejon stod för det härliga sällskapet. Johanna
med sin 6 månaders Emil var också me =)

Riktigt trevlig dag i skogen med 5 duktiga
spårhundar. Men Callisto hade det kämpigt i sitt spår dom två sista sträckorna
tog nästa slut på henne, vildsvinen hade hjälpt till att möblera om i spåret..
men hon hitta slutet =)

Nu ska vi bli duktigare på att skriva här.

På torsdag blir det spår igen =)

Kram